All me dalen

Veckans nyheter innehåller inte mycket annat förutom uppdateringar, bilder och intervjuer från Almedalen. Där har de ”viktiga” samlats för att prata med och om varandra. Det tycks vara mest att de pratar om varandra. Utöver alla åsikter som möts så finns det några frågor som jag aldrig kommer ha förståelse för. Det är frågorna om olikheter, annan tro, kultur, utseende och så vidare… I dagens öppna värld där de flesta kan skaffa sig kunskap om andra delar av världen förutom ens egna lilla by så finns det människor som inte har kommit längre i deras utveckling än att bara titta på de ytliga skillnaderna.

Det finns 7 biljoner människor på denna planet och vissa av dem sitter och föder hat, skapar skillnader som enbart berör ytan av vad en människa står är. När ska denna värld vakna och gnugga bort gruset ur ögonen för att börja fundera över det faktum att alla människor oavsett ras, nationalitet, religion tillhör en och samma familj och varenda en på denna planet är lika mycket människa som en själv...

/Betty B

Historien om när fan blev gammal

Tanken från början var att skriva om mode så som många andra fast med fokus på plus size och som många andra fastnade även jag i livspusslet som inte riktigt gick ihop med önskan och verkligheten. 

Nu i efterhand kan jag se tillbaka på det och tycka att det var det bästa. Jag gillar kläder och kan tycka att det är roligt att handla men på senare tid så har ett frö i mig grott gällande vår syn på konsumtion. Att konsumera tycks ha blivit ett sätt eller en väg till välmående, som en drog där vi erbjuds hela tiden att ta mer, mer och mer. Till slut så hamnar vi där i fällan att köpa för köpandes skull inte på grund av behovet... Så sorgligt och sådant slöseri med resurser. 

Så när fan blir gammal... 

För mig börjar denna tid bli förändringens tid där vindarna blåser i en riktning som innebär att ta hand om mig själv först och främst och sen allt annat omkring mig så att allt räcker längre och på så sätt skapar ett mindre behov av materiella ting och konsumtion. 

Hur det hela slutar kommer visa sig, det är något att se fram emot trots allt!

/Betty B 

Om att ta några år på sig och samla tankarna

Vem skulle tro att detta med att göra sig redo för att berätta sanningen tar tid. Vi lär oss som barn att vi alltid ska tala sanning men som vuxna är vi mästare att hitta på små vita lögner om hur vår tillvaro är. 

Jag är trött, trött på att ständigt titta på människor vars liv går ut på att måla upp en tillvaro där man visar upp sina fina hem, söta barn, underbara utflyktsmål och sist men inte minst allt fint man har på sig och omkring sig. Det är kul att man har hittat sin passion i livet och möjligtvis så ska man inte ta ansvar att man får andra mindre lyckligt lottade att må dåligt, har inte riktigt bestämt mig i den frågan... 

Däremot så kan man ta ansar för att nu och då visa verkligheten bakom de fina linseffekterna för att visa en annan värld som är mer igenkännande och som inte är alltid så sockersöt utan snarare lite bitter och besk. 

This is your world, shape it or someone else will!

Detta handlar om att stärka sig själv, att växa upp och hitta sina egna vägar som är rätta för just en själv. De är inte rätta för dig, för honom eller henne, för dem eller folket utan för mig och ingen annan än mig.

/Betty B

Jag tittar tillbaka och går sönder inuti

Reading some stuff that I wrote a year ago and I feel sad even thou the words in front of me are beautiful!

Precis såhär känns det ibland, men bara ibland

Bild lånad härifrån...

När något är fel med oss

Att reflektera över felen:

"Whenever something is wrong in a person, everything around him appears wrong to him. When he is all right within himself, the world appears all right to him. If something appears wrong to you, you must ask yourself: “What is wrong in me that I see this as wrong?

Om att börja på fortsättningen

Det är konstigt det här med att ta uppehåll... Varje dag skriver man och historierna mellan bladen göms långt inne i ett mörkt hörn så att ingen ska få läsa de. Där bearbetar man det som bearbetas ska.

Jag lär mig om livet på vägen där genom den. Att livet är något flyktigt blir mer och mer påtaglig. Människor försvinner ur ens liv och jag sitter här med magkartar liknande smärta som innebär att jag BÖR ta det lite lugnt och andas.

F U livet, hur ska jag kunna andas när jag ser dig flyga förbi och inser hur föga lite jag vet om just DIG!

Jag kan inte sluta skratta!!

And that is all that is worth anything!