Det är konstigt det här med att ta uppehåll... Varje dag skriver man och historierna mellan bladen göms långt inne i ett mörkt hörn så att ingen ska få läsa de. Där bearbetar man det som bearbetas ska.
Jag lär mig om livet på vägen där genom den. Att livet är något flyktigt blir mer och mer påtaglig. Människor försvinner ur ens liv och jag sitter här med magkartar liknande smärta som innebär att jag BÖR ta det lite lugnt och andas.
F U livet, hur ska jag kunna andas när jag ser dig flyga förbi och inser hur föga lite jag vet om just DIG!
söndag 25 oktober 2009
Upplagd av
Etiketter:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar