Om att börja på fortsättningen

Det är konstigt det här med att ta uppehåll... Varje dag skriver man och historierna mellan bladen göms långt inne i ett mörkt hörn så att ingen ska få läsa de. Där bearbetar man det som bearbetas ska.

Jag lär mig om livet på vägen där genom den. Att livet är något flyktigt blir mer och mer påtaglig. Människor försvinner ur ens liv och jag sitter här med magkartar liknande smärta som innebär att jag BÖR ta det lite lugnt och andas.

F U livet, hur ska jag kunna andas när jag ser dig flyga förbi och inser hur föga lite jag vet om just DIG!

Jag kan inte sluta skratta!!

And that is all that is worth anything!

Självkänsla vs. Självförtroende

I dagarna har jag läst Mia Törnbloms bok Självkänsla nu! vilket har fått mitt huvud att börja tänka kring det hela. Jag har lärt mig att det är skillnad på självkänsla och självförtroende. Självkänsla är en upplevelse av den jag är och dessutom är det något om växer sig stark genom att man blir sedd och bekräftad att man duger som man är och påverkas sällan av det man gör eller presterar.

Mycket handlar om att bryta sig loss från andras förväntningar, visioner och värderingar. Man kan inte låta någon annan få bestämma över en. Att hitta styrkan och kunna säga att man styr sitt egna liv och vill inte ha det på något annat sätt.

Det svåra för mig tror jag är att inse att man är fri att söka och sträva efter egna behov, önskningar, ideal och mål. Att man lever för sin egen skull, inte för att någon annan och att precis alla har exakt lika stor rätt att sträva efter egna mål och leva efter egna värderingar. För om jag inte lever enligt sina egna värderingar och om mitt handlande inte stämmer överens med min egen övertygelse och om jag ger upp denna övertygelse vem är jag då?

Det är mina åsikter om mig själv som formar min självkänsla - inte någon annans.

Att leva för mig egen skull borde inte handla om egoism utan att man inser att det är det man vill göra och i och med detta lära sig att respektera andras vilja att leva enligt deras egna värderingar och regler…

Jag tror att jag börjar lära mig en hel del!!

There comes a time when you have to stand up...

and shout:

This is me damn it!

I look the way I look, think the way I think, feel the way I feel, love the way I love!

I am a whole complex package.

Take me... or leave me.

Accept me - or walk away!

Do not try to make me feel like less of a person, just because I don't fit your idea of who I should be and don't try to change me to fit your mold.

If I need to change, I alone will make that decision.

Tillflyktsort

Efter ett tag så tröttnar man på allt det vanliga då är det rätt skönt att kunna fly till en annan ort. Jag har en väldig tur då jag har vänner utomlands så denna gång blev min tillflyktsort Dublin. Med en flygbiljett under 1000-lappen och gratis boende väljer jag att spendera påsken där. Det jag ska göra är att köpa två påskägg med svenskt godis till mina partypinglor.

Det känns underbart! Jag behöver verkligen komma bort ett tag och i och med att jag får träffa mina kompisar känns det hela ännu roligare…

Det här skrevs för två år sedan då jag var på besök:

”I helgen hade vi besök från Sverige igen. Denna gången var det N. som invaderade ön. Med pompa o ståt (eller sprit o choklad) gjorde vi stan osäker så de kommer inte att glömma bort svenskar på ett väldigt bra tag... Undrar om det någonsin kommer bli sig likt här igen...”

Jag kanske har skärpt till mig nu…*NOT*

Jag lovar att bjuda på galna upptåg denna gång också för hur skulle det se ut om JAG inte håller i traditionerna!?!

Så, DUBLIN here I come and you better be ready!!

Inatt drömde jag om döden

Döden är inte trevlig… hela natten vred och vände jag på mig, det var en konstant oro som fanns där en ängslan som är svår att förklara. Den var där och ju djupare in i drömmen jag kom desto mer tydlig var den, folk som jag drömde om pratade om den och var oroliga. Man pratar om och minns de döda innan döden kommer sa de och jag blev mer och mer övertygad över det faktum att döden var där, gick runt bland oss och väntade på rätt tillfälle… som om det någonsin finns ett rätt tillfälle för den. Jag visste att den skulle ta med någon och vem det blev fick jag aldrig veta för jag vaknade helt utmattad av dess närvaro.

Det konstiga är att jag vet att det är sant, döden smyger runt och för varje stund som går så är dagen närmare. Jag vet att hon är redo för det värsta men hur klarar man tomheten efter, hur klarar man icke existensen? En sak är säker och det sa hon igår oavsett hur jobbigt det blir för henne, hur jobbigt än smärtan är så vill man behålla livet och kämpa in i det sista för livet är på tok för värdefullt.

Det har påverkat mig, öppnat ögonen, lärt mig något om hela tillvaron. Däremot så finns det en sak som får mig ur balans och det är den styrka som hon hittar och har, den styrkan är beundransvärd!!

/Betty B

Det är inte fulländningen som gör konsten underbar, det är dess brister

Jag är så glad att vi är så olika! Varje gång jag är på stan, gymmet, jobbet, skolan eller krogen blir jag lite upprymd. Det pirrar lite i magen när jag för mig själv tänker vad fina alla är och vad kul det är att vi finns i alla olika sorter, storlekar och med våra egna små skavanker och fel. Detta får mig att tänka på ett citat från konstvärlden ”Det är inte fulländningen som gör konsten underbar, det är dess brister”. Varför kan inte detta gälla oss människor också… Varför ska vi sträva efter fulländningen och vara som alla andra när det egentligen är våra brister som gör oss underbara. Det är denna tanke som får mig att bli glad när jag tittar omkring och betraktar alla som rör sig i min omgivning. Dessa underbara konstverk vilka jag inte vill se fulländliga utan snarare notera bristerna som gör de alla speciella!

Med detta vill jag uppmana alla att börja uppskatta olikheterna hos sig och hos andra för det är då man börjar inse vad skönhet är.

/Betty B

Masker...

Vi dansar i livets teater.
En pjäs utan manus.
En teater utan slut.
Vi möter andra själar
Lämnar avtryck i deras hjärtan
Dansar sedan vidare
Vi har alla våra masker
Masker vi bär för varandra
Masker vi bär för oss själva
Vi dansar med våra masker
För att dölja vilka vi är
För att dölja våra svagheter
Vi dansar där tillsammans
Ibland tätt intill varandra
Ibland förlorar vi balansen
Vi ramlar högt ifrån scenen
Ner bakom teaterns kulisser
Ner bakom föreställningen
Vi har svårt att ta oss upp igen
Livets teater går vidare
Utan mig utan dig
Vissa dansar nakna, sårbara, ensamma
Vissa dansar utan svar
Utan frågor
Vissa dansar ett liv värdigt att leva
Vissa dansar utan krav
Utan ansvar
Med våra danser bygger vi framtiden
Våra Drömmar
Våra mål
Vi väljer danser under hela vårt liv
Danser som blir rätt
Danser som blir fel.
Men vi dansar alla
Om vi vill det eller ej
För sån är livets teater

Alla vi olika...

en sak är säker och det är att alla skapare börjar med en tom sida, en vit duk, en lerklump eller något annat tomt... en sak som jag har kommit på är att man inte ska låta idéerna skrämma en utan snarare befria en. Man ska inte sätta gränser på de idéer som man har utan spinna vidare för att se vad de kan utvecklas till.

Låt mig försöka...

Igår smidde jag tusen planer...

..imorse gjorde jag precis som vanligt!

Hehehe det är rätt roligt det... under mina sömlösa nätter så gör jag inte mycket än smider planer och allt verkar vara jättebra och enkelt men på morgonen när hamsterhjulet sätter igång så gör jag precis som vanlig. *SUCK*

De sömlösa nätternas trädgård

Ja där går jag... vet inte vad för psykofel jag har nu men sova går inte istället så går jag runt, tittar på tv, film, läser men sömnen den syns inte på långt håll...
Till min förvåning så är jag otroligt pigg trots allt och skuttar runt på jobbet.


Hmmmmm something whent terribly wrong i guess!!!